Historia


1922 Färjan sågas ur isen, Alvar Nilsson på isflaket.

Nordön, Instön och Koön är de öar som leder ut till Marstrand. Det är inte många år sedan den sista länken i förbindelsen med fastlandet kom till. Instöbron invigdes 1991. Ända fram till slutet av trettiotalet var havet den enda vägen att transportera gods till Marstrand, ofta genom Albrektsunds kanal. Kanalen byggdes ut till sitt nuvarande utseende åren 1905-1906.

Marstrands Mekaniska Verkstad (Marstrandsverken) hade sin glansperiod i början av 1900-talet. De flesta av de anställda bodde då på Marstrandsön. För att dessa skulle komma till arbetet på Hedvigsholmen fanns roddare som skötte transporten åt varvet. När roddarna gick i strejk 1912 beslöt varvsledningen att sköta transporten med en färja.

HAMNFÄRJAN I
Hamnfärjan I byggdes av August Svenningsson för Marstrands Mekaniska Werkstad. Byggplats: magasinet på "Lysekilsplan". Man hade inga ritningar. Svenningsson fick måtten till Hamnfärjan I och med utgångspunkt härifrån färdigställdes färjan. Hamnfärjan I levererades i juli 1913, kostnad 15.000 kr inklusive elledningar. Hamnfärjan I, som kunde ta 36 passagerare, var i drift till 1960. Färjan hade en 5 hk elmotor och - i början - även en 5 hk råoljemotor, eftersom elströmmen stängdes kl 17.00. Sedan Hamnfärjan II kom 1948, användes Hamnfärjan I mest vintertid - Hamnfärjan II var för dyr i drift! Sina sista år blev Hamnfärjan I degraderad till målarflotte på varvet. Dess sista viloplats sägs ha blivit "Sohôrt" på Koön.

HAMNFÄRJAN II
Hamnfärjan II byggdes 1948 av Gösta Johansson i Kungsviken på Orust. Den blev i det närmaste identisk med sin föregångare, Hamnfärjan I.

En elektrisk motor på 8 hk (ASEA) drivs av 40 batterier (celler) på 2 Volt vardera, vilka sammankopplade ger 80 Volt. Valet av driftsätt finner vi i dag vara mycket framsynt och miljövänligt. Färjan laddades automatiskt med ström varje gång man lade till både på Martrandssidan och på Koön och färjan var därför alltid redo att tas i bruk. Teoretiskt kan vi idag köra 8-10 timmar med fulladdade batterier.

Hamnfärjan II trafikerade Marstrands hamn fram till juni 1985 då kommunen ville skrota den gamla trotjänaren. Då bildades Färjans Vänner, en ideell förening vars målsättning är att bevara färjan för framtiden så att den fortsatt kan fungera som ett av Marstrands mest kända och uppskattade inslag i hamnbilden.

Färjan är unik och har ett stort kulturhistoriskt värde - förmodligen den enda elektriskt drivna färjan i hela världen." Spårvagnen" blev det namn som turisterna från Göteborg gav Hamnfärjan, sannolikt på grund av den blå färgen och likartad teknik, som påminde om en spårvagn. Många har kommit till Marstrand för en tur med "spårvagnen på vattnet". Ca åtta miljoner passagerare har åkt med Hamnfärjan II under den tid hon var i aktiv tjänst.

Färjan genomgick en omfattande renovering (1996-1999), mestadels med frivilliga krafter men även viss professionell hjälp och inte minst ett fantastiskt stöd från välvilliga och generösa sponsorer.

Den 3 juli 1999, kunde Hamnfärjan II åter tas i bruk och officiellt invigas av dåvarande landshövdingen och kommunfullmäktiges ordförande.

För mer information om Marstrand se:
http://www.marstrand.se



1955 Gustav VI Adolf
Färjeförare Fredrik Johansson
Färjans vänner E-mail
Lars Strömberg: 0706-998863 info@sparvagnen.com
© Färjans vänner. Design av Cap In AB.
Programmering av Web Creations.